Allt våld mot fredliga demonstranter – oavsett om det är fysiskt, psykologiskt eller rättsligt våld – fördömes starkt.

 Irans befolkning har under de senaste åren varit vittne till en förvärring av ekonomiska, sociala och politiska kriser. Dessa kriser har sina rötter i ineffektiv styrelsestruktur, systematisk diskriminering, omfattande korruption och långvarig dålig förvaltning. Hårdnackad fattigdom, galopperande inflation, ökande arbetslöshet, förfall av nationalvalutan och bortförande av de mest elementära mänskliga rättigheterna har gjort livet till ett utmattande lidande för större delen av det iranska samhället, särskilt arbetarklassen, unga människor och kvinnor.

Dessa svåra förhållanden, kombinerade med undertryckning av alla kritiska röster och stängning av alla fredliga kanaler för att uttrycka missnöje, har tvingat folket ut på gatorna. Rätten till fredlig demonstration och krav på orealiserade rättigheter är en grundläggande och ofrånkomlig rätt för alla iranska medborgare. Denna rätt erkänns både i internationella lagar och i grundlagen för den islamiska republiken Iran.

Tyvärr har regeringen istället för att lyssna på folket och försöka lösa problemen valt att fortsätta sin konstanta praxis av undertryckning, våld och nekande. Under de nationella protester som har skett under de senaste åren – från november 2019 till upprorerna efter det – har vi sett tragiska scenarier. Framtidens hoppfulla ungdomar har blivit mål för skott i gator och gränder. Tusentals har gripits och utsatts för okonventionella behandlingar i fängelser. Vissa har dött under tortyr, medan andra har dömts till stränga straff i orättvisa domstolar utan tillgång till valda advokater.

Minnet av alla dödade i kampen för frihet och rättvisa – från dem vars namn vi känner till dem som ligger anonyma i massgravar – kommer alltid att hedras. De var barn av detta land som endast ville ha en bättre framtid. Vi bör också erinra oss om motståndskraften och hållfastheten hos tusentals politiska och trotsamma fångar som idag lever under svåra förhållanden bakom höga fängelsemurar, och kräva deras snabba och villkorlös frigivelse.

Allt våld mot fredliga demonstranter – oavsett om det är fysiskt, psykologiskt eller rättsligt våld – fördömes starkt. Användandet av dödligt våld mot folk, tortyr av gripna personer och skapandet av rädsla och terror är inte bara oetiska och ohumana, utan också ett tydligt tecken på en regimes brist på kapacitet och legitimitet att lösa konflikter fredligt med sina medborgare.

Erfarenheterna från dessa år har tydligt visat att det nuvarande systemet i Iran saknar både förmåga och vilja att genomföra strukturella reformer eller svara på folkrörelsens grundläggande krav. Genom att stödja sig på undertryckningsmedel och skapa spalter i samhället, förstärker detta system endast krisernas djup.

Under sådana allvarliga omständigheter har det blivit historiskt nödvändigt för alla krafter och analytiker som motsätter sig den islamiska republiken att samarbeta. Det är dags att alla demokratiska, mänskliga rättigheter-förankrade, sekulära och religiösa strömningar, samt alla etniska grupper och minoriteter, kvinnor och unga, arbetare och lärare, samt alla frihetssträvande iranier, trots små skillnader i syn, samarbetar kring gemensamma principer.

De gemensamma grundläggande punkterna inkluderar:

1 – Fokus på Irans territoriella integritet  

2 – Skydd av nationalsuveränitet  

3 – Fredlig övergång från det nuvarande diktatursystemet till ett demokratiskt och sekulärt system  

4 – Garanti för mänskliga rättigheter för alla medborgare utan diskriminering baserat på kön, etnicitet, religion eller tro  

5 – Upprättande av social rättvisa och rättvis fördelning av nationsrikedom  

En enhet kring dessa grundläggande principer är inte en idealisk dröm, utan en strategisk nödvändighet för att rädda Iran från total kollaps och nå en fri och välfungerande framtid. Denna svåra väg kräver kollektiv visdom, tålmodighet och bestämd vilja. Irans folk röst är nu olyckligt nog olyckligt att tysta. Historien går till fördel för folkmakten att bestämma sitt eget öde – och denna väg kommer att leda till seger genom enhet och fredlig hållbarhet.

Av #Payman #Mardokhani